NU.

Nu ska jag.
Nu ska jag faktiskt ta tag i att skriva här. Tanken var ju att få en översikt över de små sakerna i vardagen som man tar för förgivet för att reflektera och minnas.
Nu om någongång så behöver jag verkligen perspektiv. På fem veckor skall jag hinna något jag egentligen skulle kunna pyssla med till hösten. Men jag vill vara ledig..


Så... förlåt lilla vän. Förlåt Tuvalie för en otålig och grinig mamma.
Jag sover inte förstår du, jag sitter vaken om nätterna för att jag skall få vara med dig och pappa i sommar.
Jag äter dåligt förstår du, för all oro för att inte kunna vara med er gör att mamma tappar matlusten.
Jag tänker hela tiden på att hinna, hur jag skall hinna, OM jag kommer hinna. Det gör att jag tappar humöret ibland.

Men vet du.. om jag kämpar nu då kommer vi få världens finaste sommar och då ska jag vara världens bästa mamma.


Vet du en till sak? Du får bullar när du kommer hem idag. Mammas samvete svällar över av dåliga känslor av brist på tålamod. Räcker bullar som förlåt? Bara idag?


Imorgon får du..... glass..?

vet du en sak?

Det vet jag.
Varje nattning ser Tuvalie till att jag vet massor.
När jag ligger där och som vanligt lådsas sova:

-mamma, vet du en sak?

och nu vet jag. Nu vet jag att Tuvalie älskar mig, att hon älskar sin pappa, att hon haft en fin dag och att hon faktiskt oftast tillslut tänker försöka sova också.

-Mamma, vad GÖR du? Jaha, du sover. Då ska jag också sova.