08 januari 2009

Alldagliga dagar




Kalla dagar, men jag misströstar ej. Värmen omkring är för stark för att slås ut av den fysiska kylan. Och jag kurar ihop mig, tar emot kramar från mitt barn och min man. Min älskade lilla familj, hur vi värmer varandra alla dagar. Alla tunga, alla lätta, alla varma och alla kalla. Hur allt är så självklart, en vardag, ett liv. Man behöver knappt överblicka för det finns bara där. Men när man väl gör det, när man tittar lite över axeln i en annan vinkel än den alldagliga självklara så fylls man, man fylls för att räcka länge. Och ibland tycker jag man behöver det, se för att uppskatta. Men vi vet var vi har varandra, vi vet att vi finns där för varandra. Dagar med skrik, dagar med mys, vanliga dagar, alldagliga dagar. Vi ger inte upp på varandra, omän vi knappt vi behöver kämpa.
I kyla i värme i vind, ni värmer alltid mig och jag vill alltid värma er. Älskade lilla familj.

Och om nu den 16gradiga kylan fångar mig ändå, så har jag ju alltid mina tjocksockar och min fotölj när jag sitter här utan fysisk värme.

1 kommentar:

nipe sa...

Vad fint skrivet! Mys med familjen är absolut den bästa drogen som finns eller hur!