NU.

Nu ska jag.
Nu ska jag faktiskt ta tag i att skriva här. Tanken var ju att få en översikt över de små sakerna i vardagen som man tar för förgivet för att reflektera och minnas.
Nu om någongång så behöver jag verkligen perspektiv. På fem veckor skall jag hinna något jag egentligen skulle kunna pyssla med till hösten. Men jag vill vara ledig..


Så... förlåt lilla vän. Förlåt Tuvalie för en otålig och grinig mamma.
Jag sover inte förstår du, jag sitter vaken om nätterna för att jag skall få vara med dig och pappa i sommar.
Jag äter dåligt förstår du, för all oro för att inte kunna vara med er gör att mamma tappar matlusten.
Jag tänker hela tiden på att hinna, hur jag skall hinna, OM jag kommer hinna. Det gör att jag tappar humöret ibland.

Men vet du.. om jag kämpar nu då kommer vi få världens finaste sommar och då ska jag vara världens bästa mamma.


Vet du en till sak? Du får bullar när du kommer hem idag. Mammas samvete svällar över av dåliga känslor av brist på tålamod. Räcker bullar som förlåt? Bara idag?


Imorgon får du..... glass..?

vet du en sak?

Det vet jag.
Varje nattning ser Tuvalie till att jag vet massor.
När jag ligger där och som vanligt lådsas sova:

-mamma, vet du en sak?

och nu vet jag. Nu vet jag att Tuvalie älskar mig, att hon älskar sin pappa, att hon haft en fin dag och att hon faktiskt oftast tillslut tänker försöka sova också.

-Mamma, vad GÖR du? Jaha, du sover. Då ska jag också sova.

moonkids tävling

"Jag är med o tävlar om ett hemligt paket från Moonkids till ett
värde av 600kr hos Tant Ulrika. Tävla HÄR du oxå!"

tillbaka på banan

Här råder ingen halsfluss för sambon mer och orken har kommit tillbaka för mamman. Det har vart en mycket tålmodig tvååring under de senaste veckorna, men hon har fått veta och känna hur duktig hon vart och skall även på något sätt få tillbaka den lugna tid som rådit.
Mycket är det att ta igen i skolarbete men jag låter inte stressen nå mig, det löser sig och jag hinner. I längden hinner jag. Jag kan.

Tillbaka på banan är föräldrarna iaf och för en tvååring innebär det att få utlopp för energi.
Och kanske att jag till och med hinner med något litet inlägg här varje dag när något faktiskt händer och energin finns där.


"kom här hos mig", viskar en tvååring från ett jordgubbstält precis. Vi ska tydligen gå och hälsa på hos en pappa med små flickor. Här kan vi nämligen senaste tiden genom att passera osynliga dörrar i väggar hälsa på lite vem som helst. Utvecklingen slutar aldrig och jag följer den med spänning, värme och kärlek.

tvåårings fantasastiska fantasi

"vart är du? kom fram då!"


Det är så att vi hyrde Nils Karlssons Pyssling som helgfilm till Tuvalie, alltsedan vi såg den har det byggts upp mer och mer sagovärld i vår vardag.
Här söks efter pysslingar under sängen, soffan och i garderoben.
Efter middagen igår skulle hon minsann bada, men inte i vilket badkar som helst,
"så, nu har jag ätit färdigt. nu ska jag bada i sockerskålen!".

Kanske bör man stänga fönstrena och vara beredd på när hon börjar spana efter Karlsson På Taket också, en annan höjdarfilm i det här hushållet.
Eller så är det bara sunt och en väldigt spännande utveckling med all denna fantasi.

glädje

jag tänkte bara förgylla er dag sådär lite snabbt

hopphjärta

Hemma men skruttig.
När man bor två minuters bilfärd från sjukhuset och till på köpet gått igenom en likvärdig operation förut tyckte både mamman och läkarna när allt antibiotikadropp var klart att det kändes lämpligt att vila hemma och komma upp vid behov.
Jag är trött, har lite ont och skall mest vara stilla. Framförallt stilla i det syfte att elektroden skall ligga kvar på hjärtat och inte springa iväg någonstans, för det vore väl onödigt, att gå igenom samma procedur igen.
De hittade direkt en väg till hjärtat vilket hade beskrivits som ett av de hinder man kunde stöta på. De började med lokalbedövning men eftersom man inte kan bedöva helt under dosan så sövdes jag tillslut. Följden av det är att jag haft andningsrör i två timmar vilket resulterar i en hals full av värk till på köpet, kanske skulle man kämpat på vaken? Men nä, det är så värt att slippa oron, för allt gör så extra ont när man ligger och känner efter och spänner sig, så minsta lilla loppa som hoppade på en skulle få en att skjuta i taket av smärta.

Tuvalie var upprymd över att få träffa mammas hjärtläkare, dessa hann hon ju då inte träffa på eftersom de inte precis hänger runt mig sjukhusvistelsen i ända. Men en sjuksköterska som gav henne glass stötte hon minsann på, och det dög väl, jag undrar om det var rollen som sjuksköterska kvinnan hade en glassen som var mest spännande? Sjuksköterskor lär ju föralltid vara bland det bästa som finns i alla fall.
Nu pratar den lilla tvåårringen inte oförväntat väldigt mycket om hjärtan, hon beskriver mammans hjärta och problemet med det som ett "hopphjärta" som ur den väldigt sevärda barnfilmen Loranga.
Och det stämmer väl ganska bra som tvååringen säger att mamma har ett "hopphjärta", eller "skutthjärta" som var en ny benämning imorse.

Nu är elektroden på plats och skyddet fungerar igen om nu hjärtat skulle hoppa eller skutta iväg litegranna.
Lite bröstkorgs och halsvärk kan väl det skyddet få vara värt.

vad är det som piper?

Igårmorse pep något och jag lyckades inte lokalisera vad det var, pappans mobiltelefon blev misstanken.
Denna morgon ljuder samma alarm. Pappan är vid detta tillfälle hemma och vi hjälps åt att försöka lokalisera vad som tjuter.
Vart jag än for omkring sökandes efter pipet så hörde jag det, inte var det någon av Tuvalies alla leksaker, inte var det hennes eltroniska potta och inte var det kylskåpet.
Efter en stund stannar vi bägge två, vi har lokaliserat ljudet, det är ju JAG som larmar.
Det är då alltså min icd/pacemaker som piper.Eftersom jag har har strikt information att ringa mina läkare så fort något känns fel eller om icdn larmar så följer jag direktioner och ringer mina läkare. Jag får en akuttid och blir ombedd att komma så snabbt jag kan till sjukhuset.
Efter undersökning och konstaterande på några mindre rusningar och oroligheter i hjärtat konstateras även att det är fel på en elektrod.
Läkaren bestämmer att stänga av dosan och lägga in mig uppkopplad för observation till en operationstid blir ledig.
Det går inte.
Det är inte nog med anledning att vara borta från Tuvalie, vara borta för att vänta. Vänta kan jag göra hemma.
I helgen befinner mig vilandes och lugn på en soffa, jag lyckades alltså övertala läkaren eller snarare genom vägran att få åka hem.
På måndag skriver jag in mig och ligger "påkopplad" för observation fram till operation.
Tänker på medicinerna och försöker hitta trygghet i dem medan jag får andas in så mycket Tuvalie som möjligt för att klara mig tiden ifrån henne.

Nu blir det en helg i lägenheten förflyttandes mellan soffa och säng. Nästa vecka går jag "uppkopplad" och vankandes i tråkiga korridorer , efter det operation som följs av tester och observation. Sedan mycket vila.
Som läkaren sa,
"nu får du då fan se till att hålla dig lugn så hjärtat håller sig lugnt. för får du ett anfall under de dagar jag skickar hem dig så slutar jag som läkare".

Nu andas jag och myser.
Känns det inte lugnt så skriver jag in mig, då får vi nog en hurrandes hjärtläkare som kan sova gott om natten.

Men lite nervöst är det, att denna lilla sak kan göra så mycket och nu är den avstängd.

hjälp! hjälp! det brinner!

I några dagar har Tuvalie trätt bland annat pennförpackningar och påsar på sina händer som skydd mot elden hon skall släcka.
"hjälp, hjälp, det brinner!", ljuder ofta här hemma för tillfället.
För någon dag sedan kom beskedet om vad min dotter har för drömmar,
"mamma, jag vill bli brandman!".

Så här hemma har vi då alltså nu, blivande gymnasielärare,förskollärare och sist OCH minst, blivande brandman!

rökta sojafiléer med hasselbackspotatis och currysås

Ingredienser:
Sås:
1 pkt havregrädde
1klick margarin
lite vetemjöl
1 grönsaksbuljongtärning
curry
salt + vitpeppar

Hasselbackspotatis:
önskat antal potatisar
50g margarin
ströbröd
salt

Filéerna:
Önskat antal sojafiléer(finns att köpa på hälsokostbutiker)
4-5tsk liquid smoke
2 grönsaksbuljongtärningar
1dl vetemjöl
3/4dl ströbröd
några droppar citron
salt
svartpeppar
rapsolja

Tillbehör:
citronskivor
broccoli


Tillagning:
Hasselbackspotatis:
Skala önskat antal potatisar och lägg i vatten eftersom till du skalat klart. Sätt ugnen på 225 grader och smörj en ugnsfast form, smält margarinet i en liten gryta.
Skiva potatisen(men inte helt igenom), går bra om du lägger en liten skärbräda på en stor och låter potatisen ligga på den stora mot kanten på den lilla så kniven inte går igenom. När alla potatisar är uppskurna lägg dem i formen och pensla över margarin, gärna så det ligger lite i bottnen också.
Pensla sedan då och då under 45minuter(ca var 10-15minut). När det återstår 15minuter, pensla en sista gång, strö över salt och sedan ströbröd. Låt vara i till potatisen är genommjuk.

Rökta panerade sojafiléer:
Koka upp vatten tillsammans med liquid smoke och buljongen i en lagom stor gryta för att rymma önskat antal sojafiléer.
Lägg i filéerna i de kokande vattnet och låt koka i 15minuter(står 10minuter på förpackning men för mjukare konstistens, låt koka 15). Låt dem rinna av eller pressa ur vattnet ur dem.
Blanda vetemjöl, ströbröd, och några droppar citron, smaka av med salt och svartpeppar.
När filéerna torkat lite, rulla dem i paneringen och lägg åt sidan.
Värm upp en panna med olja på medelstark värme och lägg i filéerna, stek först på ena sidan till de fått en fin färg och sedan nästa(tänk på att inte steka en sida två gånger).
Lägg på fat och omge med citron och uppkokt broccoli(koktid färsk: ca10min).

Currysås:
Smält en rejäl klick med margarin i en liten gryta, tillsätt önskad mängd curry och fräs en kort stund. Tillsätt sedan lite vetemjöl och vispa runt.
Rör ner nästan ett helt paket havregrädde + en buljongtärning och koka upp.
Smaka av med salt+vitpeppar och eventuellt mer curry.


servera med broccoli och droppa färsk citron över filéerna vid servering

koncentrationssvårigheter

Ja, idag är koncentrationen inte på topp.
Jag önskar mig en tvååring hem som kan busa med mig så jag helt enkelt slipper allt som kräver min koncentration.
För att leka med en tvååring kräver inte så mycket koncentration, det kräver mest uthållighet, tid.. och kondis!
Men det ger en mer än något annat kan.
(framförallt mer än att skriva om hur dansen under renässansen har ett samband med de generella tidsstämningarna)

besök

Min pappa är här. Redan igår kom han och har stannat över natten.
Han förblir hela dagen fram till ikväll vilket innebär att en tvååring är hemma från dagis och leker med sin morfar. Det är sådana här stunder man inte får så mycket längre sedan man flyttat från hemstaden. Men oh så mysigt det blir när det väl kommer någon, och vad både Tuvalie och föräldrarna uppskattar besök på ett annat sätt.
Nu byggs det pussel för en morfar och tvååring, pluggar gör föräldrarna.
Snart bär det iväg till stan för lunch och lite rännande.

Jag myser.

att göra en tvååring lycklig

Vissa människor får en att förundras över den godhet som finns i dem.
Att göra något man absolut inte har någon skyldighet till och inte ens finns någon förväntan hos någon annan att den skall göra.
Något utav bara godhet och värme.

Och sådana handlingar får mig att känna att nästa andetag, och det därpå och alla för en lång tid framöver blir lättare, blir fyllt av något mer.
Som när det kom ett paket i brevlådan till Tuvalie.
Hela dagen tassade jag runt och småkikade, skakade, funderade, men öppnade inte!
Nej, det fick Tuvalie göra när hon kom hem.
Vad låg då där i, där ligger ett som man kallar "änglaspel", men detta fullt med små söta snögubbar.
Tuvalie hade sett ett sådant hemma hos min farmor, det var då min fasters tjej som köpt detta till henne. Tuvalie sa gång på gång till "snurr den! snurr den!".
Detta har då Cathi som hon heter lagt på minnet, och här kommer då ett änglaspel adresserat till just Tuvalie i brevlådan helt utan förväntan.


Det står nu här hemma och gör alla i familjen lugna med sitt stilla snurrande.
Framförallt gör det en tvååring väldigt lycklig men likaså en mamma att andas lätt för känslan av godhet.

Tack så mycket Cathi

andpaus

Mitt i allt pluggande, städande, matlagnande så tar jag nu en fem minuters paus innan det är dags för tvättstugan.
Jag har nog aldrig lyckats må såhär bra i stress, att se allt ur ett så mycket större perspektiv än bara en smal stig innehållande just stressfaktorn.
Det är så mycket större det jag ser nu, jag ser vägar om det inte fungerar och jag ser allt så ljust. En framtid med fin utgång oavsett hur stressfaktorn löser sig.
Alternativ som är fina oavsett. Det glädjer mig att i grunden må så bra att stressen inte når en på djupet.


Notis till mig själv: glöm aldrig att andas.

tvättstugan!

Att muta sitt barn

Efter en lång nattning fylld med hostattacker från mamman och en Tuvalie som hade svårt att somna eftersom mamman och pappan i sin trötthet på morgonen beslutade att hela familjen skulle få en sovmorgon. Mamman ligger nu och håller sig från en till hostattack och känner, nej nu får det räcka..

Mamman: Om du somnar nu så äter vi plättar imorgon till middag
Tuvalie: Okej!
(men hon måste ju försäkra sig om att det faktiskt inte är bara ett smart trick)
Tuvalie: Du handlat plättar då?
Mamman: Jodå, det finns hemma för att göra plättar. Så om du lägger dig och blundar och inte sätter dig upp mer nu och försöööker sova, då äter vi plättar imorgon.

BUMS, en sovandes Tuvalie.

Så då är då frågan om jag känner mig som världens sämsta mamma just nu.
Låt se.. sitter här med en filt om mig på grund av feberfrossa, en tekopp jag kan nå med handen, tid för att studera så jag kan hälsa på mormor på sjukhuset imorgon och en pappa bredvid som har tid för tentaplugg.
Ibland får man. Ibland.

sömnlösa nätter

Efter en natt med en pappa på spelning, en tvååring frågandes efter pappa, en hostandes mamma med en sovandes tvååring på rumpan så skall jag nu försöka få mig sömn. För med mitt krassliga bröst och tomma huvud finner jag inte förmågan till att formulera ord.

Notis till mig själv: Tuvalie sover INTE bra i våran säng hur mysigt jag än får för mig att det skall vara att bära över henne på natten när hon vaknar och frågar när pappa skall komma hem.



Omän det var värt det ändå. Den stunden, när du kröp tätt intill och la ena armen om mig och med den andra halvt sovandes strök mitt ansikte. Du känner mig så väl älskade vän. Du är så liten men vet ändå.

enkel bönröra

Enkel "snabbmats" röra för stressiga/lata dagar, som smårätt på plockbordet eller kanske som röra i tacorätter


- 2 avocados
- 1 rödlök
- 1 paket kidneybönor
- 1/4 burk sojabönor
- 2 mjuka avocados

salsaröra:
- 1/2 burk salsasås
- 1/2 paket tacokrydda
- 1 1/2 msk olja
- 1 msk chilisås


Tillagning:
Hacka rödlöken. Skölj bönorna och låt rinna av.
Blanda bönor och rödlök i en skål.
Tillred salsaröran genom att blanda salsasåsen,kryddan och chilisåsen. Tillsätt sedan oljan i en tunn stråle under omrörning.
Blanda ner salsaröran med löken och bönorna, tillsätt sedan avocado tärningar och rör om försiktigt.
Låt stå och dra i kylskåp en stund innan du serverar med potatisrätt(exempelvis klyftpotatis) och gärna vårlök.

Alldagliga dagar

Kalla dagar, men jag misströstar ej. Värmen omkring är för stark för att slås ut av den fysiska kylan. Och jag kurar ihop mig, tar emot kramar från mitt barn och min man. Min älskade lilla familj, hur vi värmer varandra alla dagar. Alla tunga, alla lätta, alla varma och alla kalla. Hur allt är så självklart, en vardag, ett liv. Man behöver knappt överblicka för det finns bara där. Men när man väl gör det, när man tittar lite över axeln i en annan vinkel än den alldagliga självklara så fylls man, man fylls för att räcka länge. Och ibland tycker jag man behöver det, se för att uppskatta. Men vi vet var vi har varandra, vi vet att vi finns där för varandra. Dagar med skrik, dagar med mys, vanliga dagar, alldagliga dagar. Vi ger inte upp på varandra, omän vi knappt vi behöver kämpa.
I kyla i värme i vind, ni värmer alltid mig och jag vill alltid värma er. Älskade lilla familj.

Och om nu den 16gradiga kylan fångar mig ändå, så har jag ju alltid mina tjocksockar och min fotölj när jag sitter här utan fysisk värme.

Bakad sparris med oliv och tomat

Jag fick endel svar via msn och mail om ett intresse för recept på mat och bak.
Därav kommer jag skapa en etikett för "mat och bak", denna återfinns nedanför där man väljer vilken månad m.m man vill läsa ur bloggen.
Så här kommer första receptet på maten vi gjorde igår(jag tänker mig att jag lägger upp recept de dagar jag har idats fota maten jag lagat eller brödet/fikat jag bakat).

Bakad sparris med oliv och tomat

- 500g grön sparris
- 1dl svarta oliver
- 15-20 coctail tomater(alternativt andra små tomater)
- 2-3 vitlöksklyftor, skivade
- 2msk olja(jag använder vanlig rapsolja eftersom jag inte alls gillar olivolja)
- flingsalt
- svartpeppar
- 2-3 basilikablad
- 1msk pressad lime(alternativt citron)

Tillagning:
Skulle uppskatta att receptet är för ca 4portioner.
Blanda sparris,oliver,tomater och skivad vitlök med endel av oljan i en form.
Baka i mitten av ugnen 200-220grader tills de är mjuka, 10-15minuter. Rör om försiktigt då och då.
Ta ut ur ugnen och krydda med flingsalt och peppar. Blanda i hackade basilikablad och citrussaften och eventuellt mer olja. Låt stå och dra en stund. Servera med kokt potatis och bröd.

tårar

"själv står jag med yxan i näven och ser ingen anledning att nånsin flagga nå mer
,och flaggan den postar jag väl till regeringen, och flaggstången ska jag fan hugga ner. det sas att dom saknade skäl att få stanna. medmänsklighet adjöss och farväl. men fast jag är kvar undrar jag likförbannat, är det dom eller vi som mest saknar själ?"

En såndär titta i väggen kväll

Bilder i händelser och tankar i ord, så tänkte jag att min blogg i fortsättningen skulle te sig.


Tittar i väggen sittande under täcket, tekopp i handen och huvudet nästan tomt. Det är en sådan kväll ikväll. En sådandär titta i väggen kväll. Självömkande och lite tårar, tårar utan tankar. Jag är så trött ikväll. Egentligen mår jag bara bra, fantastiskt bra. Men jag behöver det här ikväll. Jag finner inte ens ord, för det finns inga tankar.



Om någon skulle vara intresserad hade jag tänkt skapa en underrubrik med recept och bilder på grön matlagning. Men bara vid intresse. Så finns intresse så maila, skriv här.

Jag njuter av hemkomst, av att ha Tuvalie ledig några dagar till, att sätta upp julklappsgåvor lite här och var, att äta latmat och handla för dagen eftersom kylen är tom till imorgon, att servera på mina nya gustaf bergs fat.
Men framförallt som alltid Tuvalie. En betydligt mycket mindre trotsigare tvååring än före ledigheten.

jul och nyår och tillbaka igen

Piteå har bjudit på många fina stunder under denna tid. Det var dock välbehövligt att åka tillbaka. Tid för oss själva, mer luft, mer utrymme, möjlighet till utveckling av tankar som inte stoppas av för lite utrymme.
Men fint har det vart och de varmaste återseenden har jag fått uppleva.

Omän jag varje gång vi svänger ut på e4an och beger oss söderut fäller en tår av att lämna allt det trygga än en gång så kommer det bli bra på den plats vi åker tillbaka till. Den plats som är svår att kalla hem efter att befunnit sig på en plats som känns mer hemma än något annat kan göra än på lång tid. En plats med 21år av trygghet.

På konserten(en julklapp att gå och se euskefeurat) sa Ronny "här är det alltid någon hemvändare som sitter och grinar". Och där satt jag, med tårar i ögonen och en klump i halsen.


Klockan gick mot fem o det regna lite grann
Snart skulle natten bli till dag
Vi satt där vid elden o prata med varann,
Erik Johan Andersson o jag
Dimman kröp sakta iväg över sjön
o storlommen ropa nånstans
Jag såg i Eriks drömmande blick
hur lågorna trådde sin dans

Det är här man känner vart stigarna går
man vet vem som är släkt med vem
Det är här man vet var gäddorna står
det är hit man kommer när man kommer hem,
du vet,
ja det är hit man kommer när man kommer hem

Ja ändå, sa han, fast vi har det bra
o trivs ganska fint där vi bor,
ändå, ska du veta så ångrar jag
o förbannar att man var så dum o for
Men man hade ju ingenting att välja på
o man tänkte bara stanna några år
Du vet hur det blir, sen blir det aldrig av
o det blir svårare för varje år som går

Det är här man känner vart stigarna går
man vet vem som är släkt med vem
Det är här man vet var gäddorna står
det är hit man kommer när man kommer hem,
du vet,
ja det är hit man kommer när man kommer hem

Då, när vi for var ju ungarna små
ja Kristoffer skulle fylla tre,
o Kajsa hon hade inte ens börjat gå
den hösten vi flyttade dit ner
Nu har ju dom hunnit växa så pass
att dom hunnit rota sig där
så nu får man tvinga dom med sig varje år
Ja du vet vilket helvete det är

Det är här man känner vart stigarna går
man vet vem som är släkt med vem
Det är här man vet var gäddorna står
det är hit man kommer när man kommer hem,
du vet,
ja det är hit man kommer när man kommer hem

O man tycker det var nyss som man gick här o bar
hässjevirke när farsgubben slog
Vem vet nu hur ofta det blir att man far
hitopp nu sen även morsan dog
Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and

Det är här man känner vart stigarna går
man vet vem som är släkt med vem
Det är här man vet var gäddorna står
det är hit man kommer när man kommer hem,
du vet,
ja det är hit man kommer när man kommer hem

Tjärveden sprakade, knastrade o brann
Det doftade av kaffe, skog o rök
Vi satt där vi elden o teg med varann
o någonstans i öster gol en gök
Det gick en stilla krusning över sjön
Natten hade åter blivit dag
Det var den första dagen i resten av vårt liv
Det var Erik Johan Andersson o jag

Det är här man känner vart stigarna går
man vet vem som är släkt med vem
Det är här man vet var gäddorna står
det är hit man kommer när man kommer hem,
du vet,
ja det är hit man kommer när man kommer hem

Det är hit man kommer när man kommer hem