farfar

Egentligen hade jag bestämt mig för att inte finna mig tid för internetbruk under vår nuvarande ledighet.
Den känsla som precis slog mig fick mig dock att fatta pennan för att skriva ner, pennan fungerade inte och datorn fanns en bit bort, så här sitter jag.
Att få ha känt min farfar även i vuxen ålder är något jag är väldigt tacksam över, att få föra hans minne vidare och berätta om hans person.
Det är farfars händer som når mina tankar nu, detta som många gånger förr.
Såklart så ligger alla minnen fortfarande väldigt tydliga för mig, men tankar om hans händer slår mig väldigt ofta och ger mig en känsla av välbehag.
Det är inte bara det faktum att hans händer för en tedde sig väldigt spännande som barn, med flera avkapade fingrar. Nej, det är hur de kändes.
Som igår, i bilen, hur jag kände hans hand mot min axel, hur tårarna kom av påminnelsen om att jag inte får känna det igen. Men leendet därefter över att jag fortfarande kan känna.
Jag minns så tydligt hans hand mot min axel, alltid den handen mot axeln när man kom. Först tyngden och sedan några tryck med tumme och pekfinger. Därefter frågan om hur det stog till med en. Efter svar nöp han, även i vuxen ålder tag i ens näsa lite sådär lagom hårt.
Jag tänker på dig dig ofta farfar och det känns som om du vet. Jag har många ljusa minnen och väldigt höga tankar om dig.
Det finns inga tankar om ångran över något jag inte sa, kramen räckte så väl..
Dina händer är så tydliga farfar. Jag hoppas de förblir det.

behöver en känsla

Jag behöver tid över för annat än skolarbete.
Jag behöver tid över för läsning utöver skolböcker.
Andras tankar, andras formuleringar, andras ordval.
Jag behöver ta mig tid för andras tankar,andras formuleringar, andras ordval.
Inspiration, lust, känsla. Behöver en känsla. Fyllas utav en känsla, en känsla ej frambringad inifrån mig själv, som inte kommer ifrån skolböcker, inte av stress, inte av Tuvalie, inte av Lars.
Av någon annans tankar, någon annans formuleringar, någon annans ord.

perfekt!

"Titta mamma, jag har ritat blomma... perfekt!".
"Titta mamma vad jag gör.. perfekt!".

Det är roligt när barn kommer på innebörden av lite småkomplicerade ord, och hur de sedan blir så nöjda över att få använda det i meningar.

barndikter

och här är nummer 3 (lite av en favorit).
Fortfarande ur boken "MIN dikt BOK" av Helena Dahlbäck och Charlotte Ramel.

Någon hör
varje dag
varje litet andetag.

Någon ser
alla spår
varje timme, varje år.

Lilla vän
någon finns
någon drömmer, någon minns.

Någon hör
varje dag
varje litet andetag

Tindrande ögon

Att en gran, av plast dessutom, kan göra så mycket för ett barn.
Att de där silvriga och röda bollarna och allt som glittrar kan få en tvåårings ögon att glittra ikapp.
Jag var skeptisk till att ta fram granen i år eftersom vi åker bort, men med dessa tindrande förväntansfulla ögonen så ångrar jag ingenting.
Denna känsla man ser i henne som man så väl vet hur den känns.. och hur ont av lycka det gör i en som förälder att kunna ge henne detta.
Och allt som krävs är en gran.. i plast..

De kräver så lite, de är så oskyldiga, de är så små och det mest fantastiska som finns. Ännu tydligare blir det med tindrande ögon framför en färdigklädd gran.

önskelista

Tre önskningar av en tvååring under olika dagar.

M:mamma T:Tuvalie

Önskning 1:
M: Vad önskar du dig i julklapp Tuvalie?
T: En boll!
M: Bara en boll?
T: Hmmmmmm.. en boll som kan studsa!

Önskning 2:
M: Har du kommit på något mer du önskar dig i julklapp?
T: hmmmm.. en teckning!
M: Bara en teckning?
T: Jaaa a

Önskning 3:
M: Tuvalie har du kommit på något mer du önskar dig i julklapp?
T: TVÅ teckningar!


Kanske tjatade jag för mycket med "bara det?".
Nu står vi ju inför skyhöga krav och förväntningar.

Löv av ek

barndikt nummer 2 ur: MIN dikt BOK av Helena Dahlbäck och Charlotte Ramel

"Löv av ek
löv av bok
kan en kråka
vara klok?

Blad av lingon
blad av blåbär
får en liten
gumma gå här?

Kvist av tall
kvist av gran
gubben
stannade i stan!"

kvalité eller nostalgi

Ja, gränsen mellan de två nämnda är väldigt fin.
På förmiddagen har här som alla söndagar bjudits på städning, då passade jag på att ösa på med de gamla godingarna "jumper".
Det ligger där så mycket känslor så man skrattar och skuttar runt i lyckorus, då kan man ju inte erkänna för sig själv hurdan musiken egentligen är, ordet dåligt kommer inte på frågan att nämnas.
Ja, kvalié eller nostalgi.
Vad det egentligen är behöver vi inte prata om, glad är jag i alla fall.


Nostalgi är nog trots allt ordet jag söker.
Fint är det ändå.

barndikter

Tuvalies allra första julklapp från oss var en dikt bokt med namnet "MIN dikt BOK", av Helena Dahlbäck och Charlotte Ramel.

Här är första dikten:

"I ett sommarhus
som är rött utanpå
kan man sitta och höra
hur svalorna slå.

I ett sommarhus
med en lada intill
får man läsa på kvällen
så länge man vill.

I ett sommarhus
om du letar ett tag
finns en svart liten stol
och på den sitter jag".

Dagens té etikett

" to be calm is the highest achievement of the self"

Även sista té påsen av mitt fantastiska lugnade té.


Jag har även ett tips som jag själv vill minnas och dela med mig utav.
Om man har som mål att mest fokusera på positiva tankegångar så kan man vid negativa, nedlåtande eller liknande tankar ha något slags band eller armband runt sin handled.
När denna tanke når en, byt arm på detta band. Inte för handlandet i sig utan för hur handlandet uppmärksammar den negativa eller nedlåante tankegången och ger utrymme för reflektion istället för att låta den gå förbi eller stanna kvar.
Vid tillfälle kanske man då till och med kan omvända denna tanke till något positivt.

jag stannar hos dig

För någon natt sedan, första nattningen efter jag kom hem från Piteå var inte den lättaste.
Såklart var hon bara glad och go, men när nattningen börjar gå upp i timmar så tröttnar både mammor och tvååringar på att ligga raklånga i sängen.
Hopp och skutt och sång och kramar och lite tårar bjöd kvällen på.
Tålamodet började sagta rinna undan, samtal böts ut mot "vi pratar om det imorgon, sov nu" och senare "shyy shyy shyyy".
Och efter timmar in i nattningen så kommer ändå ett samtal M=mamman T=tvååringen.

M: Men Tuvalie vill du inte sova?
T: Nej, jag vill inte det.
M: Men varför inte?

Lång tyst paus och Tuvalie ögon vattnas och läppen börjar darra.

T: Mamma.... du inte vara här imorgon då..
M: Men älskade lilla vän, jag kommer vara här imorgon.

Då har den tvååriga kämpen alltså legat och försökt hålla sig vaken eftersom att jag vid vår sista nattning var borta morgonen därpå.
Nej, skärpning med förklarning till att man skall försvinna och att man kommer åter.

Kort därefter, efter förklaringar till att jag skulle vara där på morgonen så lägger hon sig ner på mitt bröst och somnar in.

begravning avklarad

Jag är åter hemma.
Resan till piteå bjöd på tårar, men även endel skratt och varma återseenden.
Att ta farväl för evigt, att acceptera, att försöka förstå.
Allt var vackert och det kändes som ett bra avsked, och att ha alla nära och kära omkring sig i en omslutande värme, en värme man nästan aldrig vill släppa taget om.
Men den blir trots allt desto varmare när man kommer ibland än om den skulle vara alldaglig.

Idag fick jag trippande steg igen, efter två nätter ifrån varandra så längtade vi nog mycket bägge två.
Nu ska vi gosa och ta igen de två dagarna och nätterna.

ett barn

Tänk att sakna någon som är så nära att andetagen nästan når dig genom väggen. Tänk att minsta lilla del av dig bara vill ligga där, hålla om, lukta, viska, gosa. Du öppnar tyst dörren och smyger in, lägger dig bredvid, viskar hur mycket du älskar, känner lukten, pussar, stryker.
Tänk att du längtar även när du ligger där, att det värker i kroppen av längtan.
Genom väggarna hörs nästan de små andetagen och du längtar ändå.
Så kommer nästa dag och du hör de små trippande fötterna närma sig, du blir varm i hela kroppen och äntligen är ni tillsammans igen. Ni hinner lukta, ni hinner viska.
Så bär det iväg åt olika håll för att spendera dagen ifrån varandra. Och där ligger känslan igen, nu längtar du igen. Så kommer du in genom dörren för att hämta, du hör de trippande fötterna närma sig, "mamma!". Du håller om, viskar hur mycket du älskar, känner lukten, stryker.
Och allt är värt de för de stunderna. Och alla stunder som är hårda, alla stunder som är jobbiga, alla stunder ni är less på varandra, de försvinner så fort. De byts ut mot längtan, de byts ut mot ömt hjärta av trippande steg.
För allt är så värt det, allt är värt de trippande stegen.

kontakt

Och bara sådär så får man släppa allt. Vilken känsla, att slippa bära på oförståelse.
Vid frukosten knackar det på dörren, eftersom jag sitter i något jag själv upplever som opassande kläder att öppna dörren i(små sovbyxor och linne), så öppnar Lars. Vi hade väl båda en aning om vem det kunde vara och visste inte riktigt vad vi skulle vänta oss.
Jag hör att det är hon, grannen. Jag förväntar mig faktiskt inte att hon skall klaga utan känner på mig att detta är något mer positivt. Mycket riktigt, jag hör meningen "jag ber om ursäkt", och där släpper allt. Där ser jag något annat i hennes besök kvällen innan, sökande av kontakt skulle jag kalla det.
Med sig upp har hon en påse små leksaker, ritblock och kritor som någon(jag vet inte vem) var för stora för nu. Och mitt hjärta blir varmt. Vore det inte för de små sovbyxorna skulle jag nog nästan kunnat gå och omfamna henne. För så starkt att efter att ha vart så arg kunna komma och be om ursäkt.
Jag skulle nästan vilja springa ner och bjuda henne på bullar imorgonbitti, men jag bör nog kanske hejda mig lite. Efter jul kanske, ja efter jul ska jag nog knacka på och höra med henne hur julen vart.

Tårar av oförståelse

Nej, jag trodde verkligen inte när jag flyttade hit och blev varnad för grannen av både vaktmästare och tidigare hyresgäster att det var så allvarligt som det lät, "har ni hört av grannen än?", "ta det inte personligt när hon kommer".
Men det är precis det jag gör.. vad annat kan man göra när man blir påhoppad i sin roll som förälder och någon säger till ens barn "men du skall väl gå och lägga dig nu?".
Nej.. där går det för långt. Hennes antydningar gjorde att jag gick i försvarsposition direkt och adrenalinet pumpade. Min första tanke var att inte gå fram till dörren där min sambo samtalade med henne.. men det blev för mycket. Efter alla blickar och knackanden i element blev det för mycket. Att antyda på hur jag ska agera som förälder när jag VET att jag är den bästa föräldern för mitt barn. Och ändå kommer det... ändå kommer tårarna när hon gått. Fast det är uppenbart att hon är osäker och gjort såhär mot alla tidigare hyresgäster så kommer tårarna.
Tårar av oförståelse..oförståelse inför handlanden utförda bara för elakhet. Tårar av att någon personligen velat göra en illa.
Jag går inte med på det.. jag går inte med på antydningar om att Tuvalie skulle springa onormalt mycket. Jag går inte med på att hon antyder genom meningen "men NÅNGÅNG kan man väl läsa en saga", att jag inte gör rätt. Jag går inte med på antydningar om mitt barn. Min fullt normala tvååring som faktiskt tro det eller ej, SPRINGER, LEKER,HOPPAR.
Senaste veckorna har Tuvalie gått mycket på dagis på grund av mycket att göra för mig och pappan, 9-4 har hon gått. Det lämnar alltså 3 - 3och en halv timma över för klampande på eftermiddagen. För det uttrycket använde hon "jag blir GALEN, allt jag hör är klampklampklampklampklamp". Men på de timmarna ska hinnas med, middag,bollibompa,bad,SAGOR,mys,"gömma i sängen", som inte innefattar "klampande".
Så varför blir jag ledsen när jag vet att hon säger de sakerna för att inbilla mig att jag inte gör rätt.
Oförståelse.. är nog vad som frambringar tårar.
Jag är så ledsen.. jag blir så ledsen när människor inte bara vill andra väl.

Men när någon antyder elakheter om och till mitt barn, när någon pratar genom mitt barn för att nå mig, så finns det andra ord som beskriver det jag känner...

trots och mardrömmar

Trots ligger på tio i topp listan hos Tuvalie nu. Trots i form av bus, trots i form av skrik, trots i form av gråt, trots i form av vägran, trots i form av prövningar..trots..
Men det är bara att andas, bara att se, bara att finnas och låta det gå förbi.
Jag ska köpa en bok som jag för tillfället inte minns vad den heter som handlar om trots.

Inte hur man ska motverka det utan hur man skall förstå det. För finnas där kommer det, som en naturlig del av livets utveckling i större eller mindre grad i olika perioder.
Men ibland släpper orken och tålamodet, man ryter och man plockar upp den lilla 15kilos klumpen och går iväg, stänger dörren.
Men det är det jag tänkt på, det är det jag tänkt försöka motverka. Såklart att man får ha sina dagar där orken faller, precis som Tuvalie får det. Men inte i samma grad som henne. Och jag måste lära mig att genom stress inte bygga upp en lägre toleransnivå än vad jag normalt har. Jag ska lära mig andas igenom det, för jag tror verkligen att med lugn kommer lugn. En lugn mamma ger kanske iofs inte ett lugnt barn, men lugnare, det tror jag. Omän det kanske är svårt att se igenom mellan alla gråt och skrik och utbrott.
Men jag ska verkligen försöka. Omän det nu inte är varje dag jag tappar tålamodet så har det hänt vid tillfällen man inte borde. När det faktiskt inte vart så farligt, när ett barn faktiskt inte kan sova om man faktiskt inte känner sig nog trött. Så..

notis till mig själv: med lugn kommer lugn, andas.

Mardrömmar har också börjat komma för Tuvalie. Jag antar att hon växer. Två nätter i rad har hon ropat "nej, gör inte så!" "nej, jag vill inte det!", eller liknande. I förrgår räddade jag henne i drömmen "åhh, tack tack mamma". Så där satt jag kvar och kunde inte slita mig, jag kunde ju inte lämna mitt lilla barn när jag precis räddat henne.

Andas.

Hon ritar

Ja, såklart så har Tuvalie ritat väldigt länge. Klotter med fina färger och former.Men precis nu satte hon sig och ritade en rund ring innehållande två ögon och en mun, under det två ben och på sidorna två armar.Världens stoltaste är jag, inser såklart att detta antagligen redan hänt på dagis. Men jag är världens stoltaste ändå. Det kan ingen tidigare erfarenhet från någon annan ta ifrån mig.

I skrivandets stund kryper sig stressen på(har ju den mest stressade veckan i mitt liv just nu och visste jag inte att det fanns ett ljus i tunneln skulle jag brutit ihop för längesen eftersom stressen legat på hög nivå i två månader nu).
Barn är bäst.. de får en att glömma.. Tuvalie är bäst. Omän det ligger och gnager nånstans där inne och man måste busa lite extra för att inte bli påmind. För när jag är med Tuvalie vill jag glömma, då vill jag inte vara någon halvdan sönderstressad mamma med kort stubin för att det ligger där hela tiden. Då vill jag helt enkelt glömma. Och det är hon bra på den där skrutten, att få en att glömma. Att överrösa en med kärlek och bus och upptåg som gör att tiden inte ens finns att tänka på det.Såklart finns dagar när stressen ändå ligger där och minsta upptåg får en att gå i taket och man lägger sig med världens dåligaste samvete och känslan av att ingen mamma är lika dålig som en själv. När man rytit åt saker som man i vanliga fall inte ryter för och den lilla skrutten blir förvirrad över vart gränserna egentligen går.Men ikväll ska inte vara någon sådan kväll. Ikväll glömmer vi, och efter mysig nattning med kramar snosande och mys så minns vi igen och tar tag i saken.
Nu uppmuntrar hon mig med att glömma genom att leka hund.
Min egen lilla hjärtegoa hund ska nu rastas.

1krona? första andra tredje

Ja, det tycker minsann min dotter att jag är värd.

Pappan(P), Mamman(M), Tuvalie(T)

T till P: Vad kostar du?
P: Ja, vad kostar jag?
T: 52kronor!
T till M: Vad kostar du?
M: Jag tycker inte människor köps för pengar, vännen.
T: Men vad kostar du?
M: Jag tycker inte man värdesätter människor med pengar, vännen.(småskrattandes)
T: Jo, 50kronor!
P till T: Men vad kostar du då?
T: hmmmm, 52kronor!

Så, 50kronor för mamman, 52 vardera för pappan och barnet.första andra tredje...

Kära granne

Vi har blivit varnade för dig innan vi flyttade in av både vaktmästare och grannar, vi tänkte, "dom överdriver nog". Att det säkert vart mycket festande ungdomar som bott tidigare.
Vi trodde du skulle vara nöjd med oss eftersom vi är en lugn småbarnsfamilj.När du nu har börjat knacka i elementen sju på kvällen för att vår dotter springer av sig den sista energin.. då blir jag besviken. Där tappar jag all tro om att du faktiskt var en go gammal tant.Omän jag vet att jag inte behöver bry mig om ditt knackande så ber jag ändå min dotter att inte klampa så mycket. och så tycker jag inte det ska behöva vara.Bor man i ett hus på detta sätt så tycker jag man repekterar och accepterar varandra för att det skall fungera. Och så lugna och tysta vi är så tycker jag du kan acceptera en springande tvååring till HÖGST halv åtta på kvällen.Och som om det räckte med knackandet... nu tar jag omvägar till både tvättstugan och dagis för att jag ska slippa tappa självkänslan av dina blickar. Tro inte att alla är starka och inte bryr sig om dig, för det gör jag. Och jag respekterar dig som granne så länge du kan respektera mig. Så snälla kära granne. Sluta söka fel. Hur kommer det sig att du klagat på alla tidigare hyresgäster? Jag vet att du bott här sedan huset byggdes, men vore det inte lättare med en lite trevligare och vänligare attityd på allas vägnar?Nej, nu ska jag sluta bry mig om ditt knackande och dina blickar. Nu ska jag gå den smidiga vägen till tvättstugan och jag ska inte be min dotter att inte busa.Jag respekterar dig om du respekterar mig. Så låt oss snälla du respektera varandra.

Ja, tänk om jag vågade gå ner och säga det åt henne.

Blöjbyten

"du bör byta blöja eftersom jag skall städa och vara med tuvalie".

"du kanske ska byta blöja eftersom jag ska läsa(skola)".

"just det, du ska läsa jag ska städa".

Jag vann.

Bilden är på dagen ett år gammal.

Mysmorgon. Jag och Tuvalie julpyntade igår. Glitter i hela lägenheten ville hon ha. Jag sträckte mig så långt till att vi kunde ta fram lite glitter men att det fick hålla sig till hennes rum, så runt hennes dörr hänger nu glitter.Resten av lägenheten är pyntad med elljustake, två stjärnor, två adventsljusstakar, massa tomtar, ljus och mys.Idag är det skyltsöndag. Kan inte påstå att jag tycker om konceptet, däremot tycker däremot om att göra något mysigt varje advent. Så idag blir det att ta bussen till stan och köpa en klapp till Tuvalie av någon snäll tomte som ger pengarna till något bra.

Det går inte, jag kan inte

säger Tuvalie nu när hon sitter och försöker ta på sig sin mjukisdjursapa tröja.
Och jag som säger varje dag "du kan allt, bara du vill", har jag kanske lurat henne? Det var det värsta! För att ta på en tvååring en tröja på några centimeter ter sig ju ganska omöjligt.
Vi löste det genom att hon fick ju faktiskt på sig tröjan på armen.Sedan sökte jag en bild på apan på datorn för att visa Tuvalie men hittade ingen, hon löste det genom att sätta apan på skärmen. Ja Tuvalie, du kan ALLT bara du vill.Nu kryper hon upp i min famn och säger "jag fryser mamma, värm mig". "skriver du om apans tröja mamma?" "har du fått ett mail mamma?".
Nej, Tuvalie jag sitter här och skriver om dig för att du är så söt. Men nu ska vi kramas och jag ska värma henne, alltid ska jag värma henne. När än hon behöver ska jag göra mitt bästa för att värma mitt barn både fysiskt och psykiskt.Nu pillar hon i min navel så jag ska gosa lite tillbaka.Sedan ska vi till stan och köpa lite julpynt, för när jag öppnade julkartongen förstod jag ju att det julpynt vi har bara räcker till den tvåa vi bodde i förra julen och inte den fyra vi bor i nu.

Nu pillar Tuvalie på mitt öra och säger "mamma du KAN ta bort öronen, du kan du vill!"

Bullbak

Idag bakas här bullar. Påväg till dagis frågade jag Tuvalie om hon ville ha stora eller små bullar. "jättestora bullar vill jag ha!".

Så här bakas alltså "jättestora bullar!".

Men, mitt i allt stök och bök och bak så måste jag faktiskt studera också. Och det har det inte blivit mycket utav idag.Ska hinna klart ett visst antal frågor innan jag känner att jag kan springa ner och hämta lillis. Så det är ju om något en bra motivation till att faktiskt ta tag i det.Förut försökte jag överlag att peppa mig med det mesta i livet "för Tuvalies skull".

Med längre insikt har jag lärt mig att det fungerar inte. Det fungerar i det stora hela att vilja henne väl och göra allt för att ge henne ett tryggt och lugnt liv. Men man får som förälder inte glömma sig själv, tappa sig själv. Man är en mamma, jag är en mamma, men jag är Milla också. Jag bör göra saker för mig själv. Jag bör se mig själv. För det är jag värd, det är alla mammor värda, det är ALLA värda.Så nu ska jag för MIN skull ta tag i att studera en stund, och just denna fråga ska jag göra för att kunna hämta hem Tuvalie.

Notis: du KAN du VILL det är ROLIGT.

Broccolisoppa med timjan

• 500g färsk broccoli


• 4 medelstora potatisar i skivor


• 1gul lök i skivor


• 1 liter vatten + buljong(två buljongtärningar grönsaks)


• 1tsk timjan


• 2-3krm salt


• 1krm svartpeppar


• 4msk hackad färsk timjan

Tillagning:

Ansa och skär broccoli i bitar(även stammarna). Koka upp vatten, buljong och timjan tillsammans. Lägg i potatis,lök och broccoli och koka tills allt är mjukt (10-15minuter). Ta eventuellt upp små broccolibuketter och lägg i tallrik innan mixning. Mixa soppan slät(tillsätt eventuellt mer vätska). Även lite grädde medan du mixar är gott, men överdriv inte mängden så det tar över smaken. Koka upp igen och tillsätt salt och peppar. Strö över färsk timjan vid servering.

inspiration och styrka

Det värsta som kan hända en människa. Hur människan förmår sig att ha sådan styrka i situationer som man fysiskt och psykiskt egentligen inte skulle klara av.
Två bloggar finns det som jag följer om två människor som är så starka.. de inspirerar mig med deras styrka och de får mig att uppskatta min vardag.
Utan att kräva något tillbaka så skriver de och ger människor inspiration och för vidare en del av sin styrka på detta sätt.
Herregud ni fina människor vad ni är starka.
Det finns inga ord.

http://levaidag.blogg.se
http://mammamelissa.blogg.se

tiden rusar

Ja, det har den sannerligen gjort idag. Jag har som bara suttit och stirrar hela dagen känns det som, inte vart så produktiv alls. Och i skrivandets stund står det fortfarande helt still i huvudet. Jag har en liten stund på mig nu att avsluta ett prov innan jag skall ner och hämta lillis på dagis. Resultatet får bli vad det blir, jag vill ha en ledig kväll ikväll till att bara andas.Idag ångrar jag nästan att jag inte tagit några av de jobb jag blivit erbjuden medan jag bott här. Men jag skall försöka se långsiktigt, för omän jag verkligen tycker om idén "leva för idag" så har jag ur ett större perspektiv en framtidsbild ändå. Och jag tycker inte dagen skall förstöra framtiden.

Jag har ingen inspiration ens för att skriva i bloggen idag, och omän jag i mitt skrivande låter lite negativ så mår jag väldigt bra. Jag är lugn, det småsnöar ute och jag myser i soffan med en filt. Det blir broccolisoppa till middag och det ser jag fram emot. Mycket mycket soppa får jag lov att göra eftersom Tuvalie både älskar broccoli och soppa.Åh, Tuvalie. Saknaden tynade ju inte av att skriva om henne. Tänk vad någon så liten kan ge en, så många känslor som man aldrig upplevt, så starkt. En känsla bara en annan förälder kan förstå. Och vi delar det alla föräldrar, den känslan för sina barn. Det ansvaret, allt det starka, det där bandet. Vi delar även känslan om de tunga dagarna där trotset står en över huvudet och man inte ser längre än en sekund framåt. Men framförallt det fina.Tiden rusar ännu mer och jag måste verkligen återgå till den där trista vita sidan med blå stor text nu. Men jag blickar framåt, för i eftermiddag serveras god broccolisoppa med varmt bröd. Och ikväll om jag gör något nu kan jag bara gosa in mig i fotöljen och läsa något annat än kurslitteratur.

Tiden rusar.

Notis till mig själv: Omvänd även den vita sidan med blå text till något positivt så du för stunden även mår bra och inte måste blicka timmar framåt hela tiden.

Dagens té etikett

"may youre inner self be secure and happy"

Åh.. jag mår så bra ikväll. Sitter med migg lugnande té, tända ljus och en varm filt.Snart ska jag lägga mig i sängen läsandes Jane Ayre.

Imorgon kommer bli en fantastisk dag.

seinfeld

enkel meditation

sängen

godnatt

Ett år sedan

Är rejja verkligen större än såhär?
Det förstår jag såklart. Men såhär liten känns hon.
Bilden är på dagen ett år gammal.
Håret är längre nu, hon är rundare, pyjamasen ligger i en kartong i förrådet.
Tiden går fort.

mat

Detta var vår senaste storhandling och nu är det dags för en ny.Har suttit hela förmiddagen och skrivit matlista respektive handlingslista. En matlista gör jag för att ha några grundrecept att utgå ifrån, men lagar då även annan mat baserat på olika grönsaker och frukter vi köper hem.Såhär ser den nya matlistan ut:

• Morotssoppa
• Broccolisoppa med timjan
• Thai med kokosmjölk och ris
• Sojastrimlor i gräddsås med ris
• Lasagne
• Pasta med medelhavssås
• Pytt
• Böngryta(med något tillbehör)
• Färgstark kikärtsgryta med bröd och sallad
• Tomat och tofupaj
• Palt
• Broccoligratäng med grönsallad
• Varma smörgåsar med grönsallad
• Panerade sojafileér med dillsås, citron och potatis
  

Handlingslistan ser ut såhär:

• frukt+grönsaker(även fryst majs och broccoli)
• potatis
• citroner
• minst 6paprikor
• morötter
• lök
• färsk broccoli
• färsk timjan
• tofu
• sojaost
• bär
• smör
• margarin
• grädde
• jäst
• juice
• bröd
• buljong
• sojamjölk
• bakmjölk
• jordnötssmör
• lingonsylt
• thai
• kokosmjölk
• ketchup
• tomatpuré
• torra bönor
• fullkornslasagneplattor
• penne pasta + dinkelpasta
• vetemjöl
• strösocker

Senaste handlingen gick på ca 900kronor och har räckt från slutet av oktober, då inkluderat småhandlingar med bröd, frukt och grönsaker såklart. I förra handligen behövdes även, tvättmedel, blöjor och lite sånt. Det behövs inte idag.Så vi får se hur mycket denna handling går på.Jag älskar att storhandla, älskar att ha fullt med färg och färska grönsaker i kylen så man bara kan plocka och laga.

Snart kommer Lars hem och då bär det iväg.Ska sätta mig och skriva klart ett prov innan han dyker upp.

Fråga6
Ge en kortfattad sammanfattning av både Bakk&Grunewalds fem olika sätt som samhället ser eller har sett på utvecklingsstörda och sociologen Loewenfelts gruppering i sin avhandling om de handikappades situation genom tiderna. Beskriv sedan sambandet som du kan se mellan dessa båda teorier. Därefter skall du jämföra dessa båda teorier med samhällsutvecklingen för de utvecklingsstörda i Sverige (och andra länder).

Pjuh. Intala: Det ÄR bra att studera. Det ÄR intressant och det ger mig jättemycket. Jag KOMMER hinna ikapp mitt studieuppehåll innan tiden är ute. Jag klarar det här. Jag kan. Jag kan hantera stress om jag ser till att andas. Du hinner, du kan, du hinner, du kan. (jag har ett studieuppehåll utan studiemedel där jag ska ta igen endel saker jag kommit efter. studieuppehållet blev kortare än jag tänkt på grund av att min studievägledare räknat fel på mina poäng. Så nu är det stressigt och jag kommer även nästa termin ha betydligt mycket mindre tid än jag hade tänkt till att avsluta gymnasiet).Men jag KAN och jag VILL för jag har ett mål. Jag kan hantera stress och jag kan andas inom den.

Det är en fin dag.

Utbrott

Vi är hemma igen. Bussresan hem gick superbra den med, men jag kommer inte åka direkt efter vi är uppstigna igen. Det för Tuvalies skull eftersom det märktes hur mycket hon egentligen ville upp och springa men skötte sig ändå. Och sådant gör ont i ett mammahjärta, att se när hon vill något men inte ens säger det till mig.. för hon vill vara duktig. Min tjej.

Nu sitter hon i badet, min tjej alltså. Lars sitter med henne, tänkte att dom behövde lite ensamtid efter en tid ifrån varandra.Lillis fick ett utbrott idag, inte konstigt med tanke på hur duktig och stor hon har måstat vara i Piteå. Flängt omkring mellan människor hon inte träffat på länge och under hela tiden fått höra att hon minsann nu är den stora tjejen(eftersom hon fått en liten kusin). Det var skönt att förstå utbrottet så bra, att hon behövde vara liten för en stund. Tyvär blev det mitt i middagen, så ingen middag fick hon i sig. Det har aldrig förut hänt att hon inte ätit middag och det får ju en att känna sig uppgiven också. Samtidigt vet jag där inne någonstans att hon överlever och dagens händelse antagligen inte sker på samma sätt igen.

Jag är lugnare än jag var för någon dag sedan när jag skrev om stress. Stressen blev antagligen större eftersom jag var i piteå och inte hade kontroll och koll över situationen.
Jag ser fram emot en kväll i soffan, drickandes lugnade té och med världens finaste Lars bredvid.
Imorgon bjuder dagen på studier och sedan besök på sjukhuset hos mormor som ligger här för strålning.

Åh, jag mår bra i varenda del av kroppen ikväll. Det är verkligen som de säger, borta bra men hemma(umeå) bäst. Och hur nu man ska definiera hemma... när man precis flyttat och har så mycket känslor kvar i hemstaden och mest bara en lägenhet här i umeå. Men här är vi, min lilla familj, och här ska vi bygga upp något tillsammans. Så detta kommer bli det bästa hemmet någonsin. Omän varenda liten del av min kropp vissa dagar värker av längtan till att åka tillbaka. Men det kommer bli fantastiskt här eftersom, och varje dag här kommer bli bra. Det ska jag intala mig själv varje morgon och sedan leva därefter. Det här blir en fin dag. Imorgon blir en bra dag.

vi är hos morfar. mamma är här. jag ska sova med dig i sängen.

Igår blev en jobbig kväll. Stressen kröp sig på och jag såg ingen lösning.Efter en kväll som kändes oändligt lång av att försöka få fram tankar som inte ville komma i all panik som rådde i huvudet kom det eftersom fram lösningar. Lösningar som gör högt tempo på lång sikt men ingen extrem situation som gör att man i längden inte orkar med.

Tidigare på kvällen hade jag det supermysigt, vi åkte en sväng till hortlax(lars familj) och där var det trevligt. Det är en fantastisk känsla när ens besök kan kännas så välkommet och efterlängtat.

På kvällen fick jag inte mycket gjort med skolan eftersom jag med jämna mellanrum fick gå in till en orolig Tuvalie och viska "vi är hos morfar, mamma är här, jag ska sova med dig i sängen".Eftersom jag hela tiden smög iväg och försökte få något gjort resluterade det bara i en ännu mer osäker Tuvalie, tillslut fick jag ge med mig och lägga mig med en Tuvalie som så bestämt skulle sova på min rumpa.

Andas. Livet är fantastisk. Andas. Du kan hantera alla situationer. Andas. Det här kommer bli en fantastisk dag. Andas. Du är trygg i dig själv. Andas. Gå ut och ta tagen för varje minut. Andas. Njut.

Piteå

Vi är här nu, just nu vill jag mest bara hem. Vi har trots detta haft en helmysig dag.Jag har fått hålla en bäbis som inte ens är en vecka gammal, det är ju nästan så man skyndar hem hoppar i säng och glömmer ta det lilla pillret. Men så långt ska det nog inte gå, har nog hört att man inte ska skaffa mer barn bara för att de är söta. Det ska nog passa in i livet också. Just nu har vi det så bra som vi har det med vårt lilla troll. Men om några år sådär så ska det nog få bli några till.

Jag har så mycket i skolan just nu att jag egentligen inte har tid att vara här, så mycket att luften runtomkring är så otroligt tung. Men jag blickar framåt och försöker se ett slut. Om jag bara kunde ta tag i allt sitta dygnet runt och bara göra klart. Jag har sådan dålig disiplin.

Tuvalie tyckte om Brandon, hon tyckte att han var så liten. Hon pussade och kramade på honom, hade även tänkt mata honom med chips(det hann vi hindra henne ifrån). Mitt hjärta gjorde ont av lycka när hon var så go med honom och någon dag kommer hon bli en fantastisk storasyster.

Jag kommer att ha svårt att sova utan Lars. Igår när vi skulle sova så var jag så nykär och kröp nära nära nära och bara luktade på honom. Min fina Lars. Den mest osjälviska och snällaste människa jag någonsin stött på. Som visat mig att människor verkligen helt igenom kan vilja väl. Inatt får jag krypa nära Tuvalie och snosa bäbis, herregud hon är ingen bäbis mer slog mig verkligen också idag.Men min bäbis är hon alltid, och inatt ska jag lukta på bäbis hela natten.

Positiv energi

Idag bär det iväg till hemstaden.







Med på bussen som matsäck:

• smörgåsar
• några kakor
• festis.

Leksaker med på bussen:

• Molly(som är med överallt)
• två bilar-några smådjur(en åsna och ett lejon)
• en liten docka
• en leksakskamera
• ett pärlhalsband.

12.20 avgår bussen, vi har valt att ta norrlandskusten som går lite snabbare än en mindre buss. Tre timmar och tio minuter beräknas vi sitta på en buss under dagen.Skönt med sällskap, då kan man ju t.om gå på toaletten utan att behöva hålla ett barn med ena handen och sköta kisseri samtidigt. Nu kom Inger ur duschen så jag ska socialisera.Städa lite och göra lunch innan avfärd också.Pjuh, positiva tankar, positiv energi.

Allt kommet gå bra, jag kan hantera alla situationer.

té etikett

dagens té etikett såhär innan läggdags:

"the mind is given to you, you are not given to the mind".

LE FILS DE L'EPICIER

är titeln på filmen vi såg ikväll, eller "en lanthandel i Provence" på svenska.

Minimalistisk helmysig film som sågs ätandes havrekakor, mums.

Det blev indiskt till middag, mums det med, men starkt.

Jag har negativ energi trots att jag varvat ner med lugnande té drickandes ur mina fina koppar och på det tända ljus.

Intala mig själv: Du är stark i dig själv, du har ingenting du behöver bevisa, så länge du litar på dina egna känslor så kommer du veta vad du själv vill och inte falla för andras påtryckningar. Le bara tillbaka och känn tryggheten och lugnet i dig själv. Så kommer du längst, så mår du bra. Det är det du vill.

Jag bör sätta mig ner och bara försöka vara tom i huvudet en stund, det är aldrig gott för mig att lägga mig med massor med tankar virvlandes i huvudet. Om det nu inte är längtan eller lycka. Vilket det inte är nu, det är någon slags oförståelse.

Notis till mig själv: Du behöver inte förstå alla, men du kan acceptera människors handlanden. Ta den positiva energin och omvänd den negativa. Se förbi, döm inte. Vi är alla bara människor med vår egen bakrund och vårt eget bagage. Vill du väl så vill människor förhoppningsvis dig väl.

Farmodern, svärmodern, mamman

Nu har svärmodern, farmodern och mamman anlänt.
Den nämnde fick följa ner till dagis för att hämta Tuvalie. Detta var uppskattat från alla håll.
Jag tycker det känns väldigt trevligt och ser fram emot en mysig dag och kväll tillsammans och sedan på det ett trevligt sällskap på vår bussresa imorgon.Om någon skulle läsa detta innan jag far med bussen så skänk goda tankar inför bussresan, tänk lugn och positiva tankar så når kanske den positiva energin oss.
Jag vet att jag låter onödigt orolig, men det är jag för mycket. Mestadels för småsaker och inte stora saker.I mitt liv finns mycket planering,eller planering skulle jag nog inte kalla det, positiva tankar inför olika situationer för att gå in med lugn och harmoni när jag möter något jag känt oro inför. Jag tänker igenom situationer innan de sker för att vara förberedd. Detta kan vara både bra och dåligt. Dåligt om man baserar sitt igenomtänkande på negativa tankar och energin inte känns bra.Det är ett tips, att tänka igenom olika situationer du ska genomgå som du känner dig lite orolig inför. Se framför dig hur bra det går och möter en negativ tanke dig så omvänd den. Se hela förloppet framför dig och hur bra allting går. Då går iaf jag in med positiva tankar inför olika situationer och omän de inte följer precis de tankebanor som jag hade så känner jag iaf lugn inför det jag ska bemöta.
Nu ska jag umgås, det blir att äta ute(tjoho!) och antagligen även indiskt. Me like.Notis till mig själv: mitt liv är fantastiskt och allt runtomkring, du kan hantera alla situationer.

Bää bää sjuka barn

Jag började skriva ner på papper en upplevelse som ägde rum för några veckor sedan, i mitt skrivande kom jag på denna blogg igen och tänkte att det vore ju passande och även betydligt smidigare att skriva ner det här.Vi satt vid middagsbordet, jag Lars och Tuvalie.

J=jag, L=Lars T=Tuvalie.

J: Vi borde åka till kupan imorgon, vi behöver så mycket grejer till lägenheten.

L: Jo, det borde vi.

T: Vadå kupan?

J: Jo, det är en affär.

T: Vadå kupan affär?

J: Jo, du vet det är en affär som ger pengar till fattiga länder.

T: Vadå fattiga länder?

J: Jo, i fattiga länder finns sjuka barn, och när vi far till kupan då ger dom pengar till dom barnen och då blir dom friska och glada.

T: Jå, okej.

Vi fortsätter middagen och pratar om annat, Tuvalies tankeverksamhet är på topp efter samtalet och hon funderar mycket.Efter ett tag börjar hon sjunga med lite småsorgsen röst:

T: Bäää bääää sjuka barn har du någon ull? Jaja sjuka barn jag har säcken full.

inte du BARA pappa!

Tuvalie kom upp till oss på morgonen, hade klätt av sig sin pyjamas(som många gånger förr) och stod där i bara blöja och såg hur mysig som helst ut.Kröp upp i sängen och jag frågade efter en morgonkram och fick svaret "nej, inte du! bara pappa!", varpå hon kryper in under täcket lägger sig på lars mage, lägger huvudet på hans bröstkorg och gosar. Avundsjuka! pff. haha.Nu är hon iaf ivägskickad till dagis med Lars, hon ska gå väldigt kort idag eftersom Lars mamma dyker upp under förmiddagen och då ska vi gå ner och hämta henne.När jag steg upp på morgonen sa jag till mig själv,det här kommer bli en fantastisk dag, alla människor omkring dig kommer ge dig positiv energi och du det tillbaka, du kan hantera alla situationer.Sitter och skriver handlingslapp:

• russin
• kaffe
• bär
• bröd
• ört och vitlöksost
• juice
• frukt
• mjölk
• gurka
• deo
• hämta 200kr till buss

Tänkte bara handla grejer för frukost m.m eftersom vi snart åker, och då får Lars sköta sig själv.Får se hur han klarar det där, jag brukar ju i vanliga fall inte låta honom komma i närheten av köket. Inte för att jag tror att han inte kan utan för mitt personliga kontrollbehov i köket.Nu ska jag diska, sedan iväg och handla, sedan studier en stund.Tror det blir att äta ute idag, det vore väldigt trevligt. Indiskt om jag får bestämma.

oneness is achieved by recognising your self

står det på etiketten på teét jag snart skall dricka. På varje tépåse får man nämligen någon skrift som verkligen uppmuntrar en. Det är som julafton varje gång man ska dricka té. Jag skulle vilja slita upp alla förpackningar och läsa, men grejen skulle ju sannerligen inte bli detsamma. Så det skippar vi va.

Min té förpackning ser inte riktigt ut som bilden men det är detsamma.Detta té är verkligen att rekommendera. Det jag dricker just nu är då "Calming organing Herb & Spice Infusion".Speciellt utformat för att känna lugn, och jag må säga att det fungerar verkligen.
Jag tror bara man behöver rätt inställning, och tro. Med fel inställning kan nog det mesta bli fel. Sedan behöver ju inte alla ha som mål att det skall bli på ett sätt som någon annan heller. Men det är en helt annan historia. Nu var det om att dricka ett té som ger lugn.Att ta sig en kopp på kvällen när allt är gjort klart hemma och bara få andas. Just nu har jag tänt ljus och släckt ner överallt och sitter här med mitt té som snart är redo för att drickas.På förpackningen finns även ett tips på en relax övning som jag gör ibland. Den är väldigt smidig att göra när man inte riktigt har tid för att varva ner men känner att man behöver ändå, för den är väldigt enkel att göra och behöver inte så mycket koncentration.

Så gör nu med mig:
Sätt dig med benen i kors eller på en stol med benen rakt ner och fötterna rakt mot marken. Håll för din högra näsborre med höger pekfinger och andas djupt och långsamt genom vänster näsborre.Låt din vänstra hand ligga avslappnat i i ditt knä. Håll dina ögon slutna.Gör denna yoga övning i 1-5minuter.

Hämtningen på dagis var mysig som förväntat. De var ute så jag smög mig lite sakta på, gick framför henne och hon hoppade till som vanligt sprang fram till mig ropandes "mamma mamma mamma!", och vi luktade på varandra och kramades. Fina lillis.
Nu skall jag återgå till mitt té, för nu är det redo att drickas.

Ändring

Jag kände nu att jag var i behov av att skriva för jag fick lite panik över att jag inte riktigt har koll på hur min helg kommer te sig.Det var planerat att åka till piteå(min hemstad) eftersom jag blivit moster(!). Jag ska åka med Tuvalie(gud bevare mig väl,är lika nervös varje gång), och vi skulle ha åkt imorgonbitti(fredag).
Nu har det dock blivit på detta sätt att Lars mamma kommer passera Umeå imorgon, hon hade hoppats på att hinna träffa oss och jag fick ångest eftersom det vill jag ju såklart göra.
Nu är planen istället, Lars mamma kommer hit imorgon och sover över här och åker på bussen med oss lördag. Värt att nämna är även att de gånger jag åkt buss med Tuvalie har gått jättebra, hon sköter sig så bra och är duktig på att hantera sådana situationer, såväl även jag.Iaf, lördag alltså blir det piteå.
Jag ska antagligen sova hos pappa för att hålla honom sällskap, min farfar avled för någon dag sedan efter en tids sjukdom och kamp. Jag tror pappa kan behöva sällskap.Farfars död påverkade mig mer än jag trodde, jag ser hans händer framför mig många gånger under dagen. Vi var förberedda men det gör ont ändå.
Döden har alltid vart och är för mig fortfarande väldigt skrämmande. Det jag VILL tro om döden är att vi kommer till en plats där vi upplever den bästa känslan vi haft i vårt liv, vi lever då i den känslan tillsammans med de vi älskat som gått bort och deras bästa känsla under livet. Här samlas då en rad fantastiska känslor som vi alla får ta del av.Gud vad jag vimmlar bort mig, åter till helgen.Bo hos pappa tror jag det blir, men han ska kanske till kalix isåfall så sover jag hos min mamma. Pappas fästmö bor i kalix.

SÅ, notis till mig själv: Bussresan blir lördag istället för fredag. Det är inget att få panik över, ändring är ingenting negativt. Det är bara en dags skillnad och du får sällskap på bussen.

Intala mig själv: Det kommer gå bra, Tuvalie är ju jätteduktig, det kommer bli jättetrevligt i piteå, du kan hantera alla situationer.

Nu ska jag snart ner och hämta Tuvalie. Det kan jag berätta att hämta sitt barn på dagis efter att ha vart en hel dag ifrån varandra är bland det fantastiskaste du kan vara med om. Att få hålla om och lukta och viska hur du saknat. Ihh, nu pirrar det i magen. Nu springer jag ner!

Tuvalie

Det här är trollet

Jaha

Jaha, då hade jag tänkt pröva mig på det här med bloggande. Tanken uppkom efter att ha funderat över vad jag gjorde i förrgår, herregud vad gjorde jag i förrgår och vilken dag var det ens slog mig. Men samtidigt, gör det så mycket att man inte minns? Det vi minns är kanske det som är värt att minnas? Jag vet inte jag, men jag tänkte iaf prova på det här. Antingen ger det mig massor eller så ingenting, eller någonting där emellan. Någon skada ska det väl förhoppningsvis inte lämna efter sig.Varför jag skapade denna blogg just nu var för att smita ifrån ett prov som jag verkligen bör göra, det ska jag återgå till nu.Om någon nu skulle läsa detta trots att jag valt att inte börja länka till denna blogg förrän jag börjat förstå mig på dess funktion så önskar jag er en trevlig dag.Många goa kramar.