Jag är åter hemma.
Resan till piteå bjöd på tårar, men även endel skratt och varma återseenden.
Att ta farväl för evigt, att acceptera, att försöka förstå.
Allt var vackert och det kändes som ett bra avsked, och att ha alla nära och kära omkring sig i en omslutande värme, en värme man nästan aldrig vill släppa taget om.
Men den blir trots allt desto varmare när man kommer ibland än om den skulle vara alldaglig.
Idag fick jag trippande steg igen, efter två nätter ifrån varandra så längtade vi nog mycket bägge två.
Nu ska vi gosa och ta igen de två dagarna och nätterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar