Efter en natt med en pappa på spelning, en tvååring frågandes efter pappa, en hostandes mamma med en sovandes tvååring på rumpan så skall jag nu försöka få mig sömn. För med mitt krassliga bröst och tomma huvud finner jag inte förmågan till att formulera ord.
Notis till mig själv: Tuvalie sover INTE bra i våran säng hur mysigt jag än får för mig att det skall vara att bära över henne på natten när hon vaknar och frågar när pappa skall komma hem.
Omän det var värt det ändå. Den stunden, när du kröp tätt intill och la ena armen om mig och med den andra halvt sovandes strök mitt ansikte. Du känner mig så väl älskade vän. Du är så liten men vet ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar