17 januari 2009

att göra en tvååring lycklig



Vissa människor får en att förundras över den godhet som finns i dem.
Att göra något man absolut inte har någon skyldighet till och inte ens finns någon förväntan hos någon annan att den skall göra.
Något utav bara godhet och värme.

Och sådana handlingar får mig att känna att nästa andetag, och det därpå och alla för en lång tid framöver blir lättare, blir fyllt av något mer.
Som när det kom ett paket i brevlådan till Tuvalie.
Hela dagen tassade jag runt och småkikade, skakade, funderade, men öppnade inte!
Nej, det fick Tuvalie göra när hon kom hem.
Vad låg då där i, där ligger ett som man kallar "änglaspel", men detta fullt med små söta snögubbar.
Tuvalie hade sett ett sådant hemma hos min farmor, det var då min fasters tjej som köpt detta till henne. Tuvalie sa gång på gång till "snurr den! snurr den!".
Detta har då Cathi som hon heter lagt på minnet, och här kommer då ett änglaspel adresserat till just Tuvalie i brevlådan helt utan förväntan.


Det står nu här hemma och gör alla i familjen lugna med sitt stilla snurrande.
Framförallt gör det en tvååring väldigt lycklig men likaså en mamma att andas lätt för känslan av godhet.

Tack så mycket Cathi

3 kommentarer:

Mamma Melissa sa...

Åh, sådant gör en väldigt glad! Det är sann godhet. Kan bara le här på andra sidan...

Har sett många varianter på änglaspel (mina föräldrar har med snöflingor och med blommor), men aldrig snögubbar. Så det var kul att få se en bild! :.)

mammamillis sa...

åh, mammamelissa. vad längesen jag läste din blogg. ska catcha upp ikväll på läsningen.

Emelie sa...

Anglaspel ar verkligen vackra, alskade de sjalv nar jag var yngre. :)